Läslogg 1: Flyga drake
Kategori: Flyga drake
Romanens inledning:
”Jag blev den jag är idag en kall, solig dag, vintern 1975, när jag var tolv år gammal. Jag minns det exakta ögonblicket, minns hur jag satt hopkrupen bakom en förfallen lervägg och kikade in i en gränd i närheten av en frusen bäck. Det är länge sedan nu men jag har upptäckt att det inte stämmer, det där man säger om det förflutna, att man kan begrava det. Det förflutna kämpar sig alltid upp till ytan igen. När jag nu tänker tillbaka inser jag att jag har kikat in i den där ödsliga gränden i tjugosex år.”
Elevers reflektioner kring inledningen:
”Författaren börjar boken med en tillbakablick, han har valt att skriva historien från ett berättarperspektiv och alltså tillåter sig själv att ses som en slags allvetare precis i början. En allvetare som ger läsaren sina slutsatser om sina tankar och erfarenheter. Han ger läsaren en slags chans att förstå att det är han som vet allt som nu ska hända, vi får bara en liten inblick. Han har kikat in i en gränd i tjugosex år, det kan ju låta roligt, tänker man om man nu ser det bokstavligen. Vad menar han då? Ska vi förstå vad han menar i slutet av boken? Ger han läsaren något att minnas nu, en hemlighet att bevara under resten av boken? Alltså så som jag ser det ger han mig personligen många frågor med sin inledning, vilket jag tycker är riktigt roligt och skickligt. Det varierar nog från person till person så vida man tycker inledningen är något spännande eller inte. Personligen var den inte något spännande, något som får mig ivrig att fortsätta läsa men det behöver aldrig vara något dåligt.”
Flicka 9E
”Jag personligen tycker att boken fångar en direkt, man kastas långsamt men aldrig segt in i handlingen. Början tyder på att någonting stort har hänt i Amirs liv. Någonting som förändrade hela hans liv. Det var detta skickliga författarskap som gjorde att man fastnade i bokens nät. När man läste vidare så snurrade man in sig ännu mer i nätet vilket gör det omöjligt att komma los. Hittills efter 83 sidor av ren njutning så är man mer intrasslad en någonsin och man hoppas nästan att boken aldrig kommer att ta slut. En av de bästa böckerna jag har hittills läst!”
Pojke 9E
”Khaled börjar sin bok i nutid, alltså är det som att han pratar om hur han känner. När man fortsätter läsa är boken i dåtid, alltså tillbakablickar på det han trodde att han kunde begrava. Som alltid, när man läser mer får man veta mer. Efter ca 60 sidor vet jag att det är hans barndom i Afghanistan han trodde att han kunde begrava. Inledningen var lite mystisk och djup, och man ville fortsätta läsa för att ta reda på vad det var han skulle gräva upp från sitt förflutna.”
Flicka 9E
