Reflektioner kring romanens inledning:
”Mårten, du som är en ängel kan röra dig överallt och flyga omkring som du vill.
Men när man fortfarande lever så kommer man hit till Svartvik antingen med båt eller på landsvägen. Landsvägen går rakt igenom Svartvik så att verket och herrgården ligger på ena sidan och arbetarkasernerna på den andra. Går man landsvägen norrut kommer man till Sundsvall, där har jag förstås varit många gånger, det är bara en mil dit. Söderut fortsätter landsvägen långt långt bort, kanske ända till Stockholm.”
Vi kastas på sätt och vis rätt in i historien med denna inledning. Man förstår direkt att det är någon som har dött, däremot säger författaren inte på en gång vem det är. När man läser inledningen blev i alla fall jag lite förvirrad, det var först när jag kom till första kapitlet, efter inledningen, som jag började förstå hur allt hängde ihop. Jag brukar oftast tycka om när man kastas rätt in i handlingen men i just det här fallet hade jag tyckt att det varit bättre om författaren hade börjat från början.
Det är först när man kommer in i första kapitlet som man känner att man vill läsa vidare. Men en sak författaren gjorde bra var att hon beskrev landskapet i inledningen på ett bra sätt. Jag vill ändå fortsätta läsa eftersom jag vill veta vem det är huvudpersonen pratar med och jag vill ”lära känna” boken bättre.
Flicka 9B
Vibeke Olsson har valt att inleda romanen med huvudpersonens tankar, tankar riktade till Mårten. De första meningarna är innehållsrika, vi får veta att Mårten inte finns på jorden psykiskt, vi får ta del av Svartvik hur man tar sig dit, vad som finns runtomkring och kanske en bit bort. Tankarna fortsätter i ungefär två sidor där vi får ta del av bakgrundshistorian och beskrivningen om Svartvik och Brickens liv med hennes mamma och pappa. I och med att mycket information pressas ihop i texten och mellan raderna i inledningens första sidor blir den intensiv och ganska rakt på, fast men med ett välbehag och lugn som gör det tilltalande att läsa. Jag blir absolut sugen på att läsa mer efter inledningen och de första kapitlena. Jag undrar och väntar spänt på vad som kan och kommer hända i ett ställe som Svartvik, är strejken det enda eller kommer mer komma?
Flicka 9B
Reflektioner kring huvudpersonen:
Det finns flertal stycken i texten som visar att Bricken är snäll och omtänksam. Här är några utdrag ur texten på sida 115: “-Det är väl ingen konst att vara snäll mot världens finaste jänta, säger han. –Inte bara mot mig. Bricken, du är så stor och duktig … men om du är fortfarande ett barn. Det är inte meningen att du ska bry dig om ifall någon är elak mot mig. Det är många som tycker om Bricken, som tycker att hon är snäll och omtänksam, det har upprepats utav ett flertal personer I boken och man har kunnat läsa det mellan raderna. Ju äldre Bricken har blivit desto mer ansvar och mer arbete har hon tagit sig ann. Det är för att hon känner att hon vill hjälpa till när hennes mamma och pappa båda jobbar stenhårt. Hon vill hjälpa andra. Det är inte alltid meningen att man ska bry sig om andra, hon är ibland lite för omtänksam som när hon går in på svåra saker med människor, saker som man kanske bara vill hålla för sig själv. Allt I allt är hon en fin och hjälpsam tös som finns där för en.
Pojke 9B
Huvudpersonen i boken är Bricken. Bricken är 10 år gammal och ska strax fylla 11. Bricken är barnarbetare på Dicksons sågverk i Svartvik nära Sundsvall. Inledningen visar att hon är omtänksam och inte vill någon något illa. Hon är även lite orolig för sina föräldrar, hur de mår, vad som hänt och hon vill göra allt som går för att hjälpa dem med t.ex. maten.
I det andra kapitlet så nämns ett litet stycke om hur hon ser ut. Hon har varit hos sunds som hjälppiga, när hennes pappa kommer och hämtar henne för att hon måste jobba hemma för att hjälpa familjen att tjäna pengar. ”Pappa lyfte upp mig som om jag hade varit liten, fast jag var lång och stor och tio år.”
I det här stycket får vi veta att Bricken måste hem för att jobba hemma för att de inte har mycket pengar, hon är lång, stor och 10 år gammal. Vi får inte veta mycket om hennes utseende, t.ex. ögonfärg, hårfärg, hur hennes ansikte ser ut eller liknande. Som jag sade i introduktionsstycket så verkar Bricken omtänksam och vill alla väl.
Boken berättas i förstapersonsperspektiv, alltså att det är hon som är berättare. Annars i berättelsen är det mest hon som står vid sidan av mycket av det viktiga och man får läsa hennes tankar och reflektion över det hon ser och tänker.
Pojke 9B
